Tema 1: Efterkrigstid och rasism
Mississippi av Hillary Jordan - Jag minns inte exakt när den här boken hamnade på min att-läsa-lista, men jag vet att jag har läst mycket positiva omdömen om den vilket väckte mitt intresse. Berättelsen följer två familjer som lever på landsbygden i Mississippi ett par år efter andra världskrigets slut; en vit familj som just köpt en gård och en afroamerikansk familj som arrenderar en del av deras mark. Rasismen är påtaglig både i samhället i stort och i familjernas relationer till varandra. Särskilt tydligt blir det genom den afroamerikanska familjens äldste son Ronsel som har stridit i andra världskriget och blivit behandlad som en hjälte i Europa, men kommer hem till den amerikanska södern där han behandlas som en andra klassens invånare precis som före kriget, vilket han har svårt att acceptera. De flesta av de vuxna i berättelsen får komma till tals vilket gör att läsaren får många olika perspektiv på historien. Jag blev positivt överraskad av att berättelsen var så bred och innehållsrik; jag hade fått för mig att den främst skulle handla om den vita familjens umbäranden på gården.
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson - Den här boken har inte stått på min att-läsa-lista lika länge som Mississippi, men jag tänkte direkt när jag läste om den första gången att den verkade intressant. Romanens huvudkaraktär är känd för alla som Miriam, judinna som överlevt koncentrationslägren Auschwitz och Ravensbrück under andra världskriget. Att hon suttit i koncentrationsläger är med sanningen överensstämmande, men det hon aldrig har berättat för någon sedan hon tog sin nya identitet är att hon egentligen heter Malika och är rom. Berättelsen hoppar mellan Miriam/Malikas upplevelser under kriget, hennes liv i Sverige under efterkrigstiden och hennes 85-årsdag över ett halvt sekel senare. Även i denna roman är rasism ett påtagligt tema, dels judehatet under kriget och dels fördomarna mot romer såväl under som efter kriget.
Tema 2: Ung muslimsk kille bosatt i Sverige upplever kulturkrockar
Väldigt sällan fin av Sami Said - Den här boken har jag tänkt läsa i minst tre år. Jag minns nämligen att jag lånade den som e-bok inför en resa jag gjorde sommaren 2012, men då blev det inte av att jag läste den. Romanens huvudkaraktär Noha är muslim och bor i Sverige men flydde från Eritrea som barn. Berättelsens första del kretsar kring Nohas liv som nybliven universitetsstudent, då han motvilligt blir vän med Anna och Abdul. De är varandras motsatser - Anna försöker få den försiktige Noha att släppa loss och tar med honom på fester och andra upptåg. Abdul heter från början Fredrik och konverterar från kristendom till islam, och han tycker att Noha tappar kontakten med islam. Mot slutet av boken reser Noha och delar av hans familj till Eritrea, och där blir kulturskillnaderna ännu tydligare. Jag tyckte att det främst var berättarperspektivet som gjorde romanen intressant; en ung muslimsk kille i Sverige har sällan huvudrollen i böcker jag läser. Själva berättelsen fångade mig dock inte riktigt.
Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad - Även denna bok lånade jag inför den där resan 2012 men hann inte läsa då. Berättelsen är till stor del självbiografisk och handlar om Amir som är kurd och bor i Sverige och reser med sin familj till Kurdistan en sommar. Framme i Kurdistan utsätts han för stora påtryckningar att gifta sig med sin kusin, vilket han absolut inte vill men till slut ändå gör. Kusinen får inte följa med till Sverige direkt, utan Amir måste resa hem ensam för att ordna med uppehållstillstånd. Det drar ut på tiden och Amir trasslar in sig i saker som gör att han ännu mindre vill vara gift med Amina, och hans situation blir allt mer hopplös - vad han än gör blir det fel. Det är en tragisk men viktig berättelse som jag är glad att jag har läst.
Bilder lånade från förlagen: Historiska Media, Brombergs, Natur och Kultur, Norstedts
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar