Nya perspektiv på klassiska verk

Att skriva en roman utifrån en redan existerande roman är inte helt ovanligt. Ett par svenska exempel, som jag dock inte har läst (än), är För Lydia av Gun-Britt Sundström som utgår från Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken, och Mordets praktik av Kerstin Ekman och Gregorius av Bengt Ohlsson som anknyter till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. (Det slår mig nu att originalromanerna i båda dessa exempel är skrivna av samma författare – intressant!)

Den senaste månaden har jag läst två nyskrivna romaner som utgår ifrån klassiska verk men berättas från en annan synvinkel. Den ena är Longbourn av Jo Baker (Huset Longbourn på svenska), som följer historien i Jane Austens Pride and Prejudice (Stolthet och fördom) men utifrån tjänstefolkets perspektiv. Den andra är Mary Jones historia av Elin Boardy, en historia som hänger samman med R.L. Stevensons Skattkammarön men berättas av piraten Long John Silvers köksflicka. Den sistnämnda läste jag direkt efter att jag hade läst ut Skattkammarön för första gången, vilket gjorde att jag hade originalhistorien i färskt minne. Pride and Prejudice var det flera år sedan jag läste, men jag har också sett filmatiseringen (den korta varianten) ett par gånger så jag har ganska bra koll på den historien också även om man kanske får ut ännu mer av Longbourn om man hör till dem som har läst Pride and Prejudice framlänges och baklänges ett oräkneligt antal gånger.

Det jag tyckte var mest intressant i Longbourn var just att berättelsen skildras från tjänstefolkets synvinkel. I originalromanen hålls det middagar och systrarna Bennet går på baler och vandrar i regnet över leriga fält. I Longbourn skildras hushållerskans bestyr inför middagarna, tjänsteflickornas arbete med att tvätta leriga underkjolar och gårdskarlens väntan vid hästekipaget medan de unga flickorna dansar. Det blir tydligt att det är mycket som sker i bakgrunden som har stor betydelse för familjen Bennets liv men som inte alls kommer fram i Pride and Prejudice, och som Jane Austen själv kanske inte visste så mycket om som den överklassflicka hon var. Samtidigt som berättelsen i Longbourn i stora drag följer originalberättelsen är det en självständig berättelse som fokuserar framför allt på tjänsteflickan Sarahs liv, så den är intressant även på det sättet.

Mary Jones historia ligger lite längre ifrån originalberättelsen Skattkammarön; den äventyrliga skattsökarexpeditionen nämns nästintill i förbigående och introduceras inte förrän en bra bit in i berättelsen. Det är kanske naturligt – som flicka får inte Mary följa med ombord när Silver och de övriga sjömännen ger sig iväg utan stannar kvar i Bristol tillsammans med Silvers Dolores, och reser sedan med Dolores till hennes hemö där Silver så småningom dyker upp. Något jag reflekterade över var hur olika man kan se på en berättelse beroende på vem som berättar. När jag läste Skattkammarön ”hejade” jag på berättaren Jim och hans vänner doktorn med flera, och förfärades över att Long John Silver och hans kumpaner begår myteri. När jag läste Mary Jones historia insåg jag att det inte är självklart att Jim och hans vänner ska ha första tjing på skatten – de har kommit över skattkartan av en slump, medan Silver faktiskt har seglat ihop med Flint som begravde skatten och till och med var med på ön då det begav sig om jag förstod det hela rätt. Å andra sidan deltar Silver i expeditionen under falska förespeglingar och sviker sina uppdragsgivare. (Sedan är det väl kanske egentligen inte någon av parterna som har rätt till skatten – den består ju av pengar och ädelstenar som Flint har rövat till sig under sin tid som pirat – men det är en annan diskussion.)

I båda fallen tycker jag att de nutida författarna har lyckats bra med sina berättelser. De hänger tydligt ihop med originalberättelserna men har tillräckligt med egna intriger för att stå på egna ben. De tillför också många intressanta detaljer som berikar originalberättelsen. Jag kom på mig själv flera gånger med att tänka i banor som ”jaså, var det så här det var!” innan jag insåg att både originalberättelserna och de nyskrivna historierna faktiskt är påhittade. Jag tyckte att det var mycket intressant att läsa de nyskrivna berättelserna och kan varmt rekommendera att läsa originalroman och nyskriven roman direkt efter varandra. Så nu kanske det är dags för mig att gå vidare med något av de exempel jag nämnde i början? Jag har till och med Mordets praktik hemma i bokhyllan.