Före och efter Pearl Harbor

I somras läste jag Vi kom över havet av Julie Otsuka, och nyligen fortsatte jag med När kejsaren var gudomlig av samma författare. De båda romanerna kan med fördel läsas i följd eftersom den sistnämnda tar vid rent tidsmässigt ungefär där den förstnämnda slutar. Vi kom över havet handlar om de unga japanska kvinnor som under mellankrigstiden kom till USA för att gifta sig med utvandrade japanska män som de aldrig träffat tidigare. Berättelsen följer kvinnornas liv under ett obestämt antal år, tills strax efter bombningen av Pearl Harbor då den japanska befolkningen i USA blev ivägskickade till interneringsläger. När kejsaren var gudomlig handlar om en japansk familjs öde under andra världskriget från Pearl Harbor till en tid efter krigets slut.

Jag hade lättare att ta till mig När kejsaren var gudomlig, kanske för att den är mer traditionellt skriven på så vis att den följer ett begränsat antal personer. De omnämns visserligen bara som ”flickan” eller ”mor” vilket ger berättelsen en känsla av allmängiltighet, men allmängiltigheten är ännu tydligare i Vi kom över havet som berättas i vi-form. Det är ett udda grepp som verkligen gav känslan av en kollektiv upplevelse. Samtidigt tyckte jag att det blev ett avstånd till berättelsen eftersom jag inte lärde känna några människor särskilt djupt. 

Jag föredrog alltså När kejsaren var gudomlig, men båda romanerna är läsvärda och ger intressanta inblickar i skeenden som kanske inte är så allmänt kända. Jag kan bara påminna mig om att jag har läst två böcker tidigare som berört den japanska minoriteten i USA. Det är Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv av Jamie Ford och Molly Donnelly av Jean Thesman. Båda rekommenderas också varmt!