Deckarvecka, sista boken

Sista boken i min deckarläsningsvecka blev tyvärr också bottennappet. Jag läste Falskspel av Philip Kerr, en för mig tidigare okänd författare. Boken lockade mig eftersom den utspelas i Berlin år 1936, under Hitlers glansdagar. Jag är svag för böcker med nutidshistorisk anknytning så det borde väl ha varit en deckare för mig?

Nej, tyvärr, Falskspel föll mig inte riktigt i smaken. Framför allt kändes berättelsen som en actionfilm, alldeles för rå för mig. Jag föredrar deckare där fokus ligger på en gåtfull intrig snarare än på våldsamheter. Jag hängde inte riktigt med i alla svängar och intrigen fångade inte mitt intresse. Berättelsens huvudkaraktär är en privatdetektiv som får i uppdrag att leta rätt på ett diamanthalsband som försvunnit ur ett kassaskåp i samband med en mordbrand. Privatdetektiven är väl insatt i hur Nazitysklands under värld fungerar och det är nästan otroligt hur han gång på gång klarar sig från att själv bli ihjälskjuten.

Även om jag inte föll för själva berättelsen hajade jag ofta till inför författarens kluriga (och, det ska erkännas, ofta ganska grova) bildspråk. Eller vad sägs om uttryck som "lika livlig som några golvplankor av ek i en protestantisk kyrka" eller "att kalla det ett fattigt område är ungefär som att säga att Joseph Goebbels har problem med att hitta rätt skonummer". Det krävs dock lite mer än ett ovanligt bildspråk för att jag ska gilla en bok, och jag tror inte att jag kommer att läsa de efterföljande böckerna i serien.


Bilden är lånad från förlaget.