Internationell vecka, bok 1 och 2

Jag hade plötsligt en massa inlägg jag ville skriva, så det blev inte av att publicera ett separat inlägg för att introducera min internationella vecka. Det får bli inbakat i det här första rapportinlägget istället. Den här veckan läser jag böcker från länder som jag inte har läst något från tidigare. Jag hade sådan tur att jag hittade precis fyra biblioteks-e-böcker från länder jag inte läst något från tidigare och som passar in på mina kriterier, och dessa fyra råkar dessutom vara från fyra olika världsdelar! De första två böckerna jag har läst är Syskonen Malaquias av Andrea del Fuego (Brasilien) och Nattsvärmare av Mohsin Hamid (Pakistan). Förutom dessa planerar jag att läsa Sibirisk uppfostran av Nicolai Lilin (Moldavien) och Förlorade själar av Nadifa Mohamed (Somalia).

Syskonen Malaquias utspelas som sagt i Brasilien och handlar om tre syskon som skiljs åt när deras föräldrar dör av ett åsknedslag. Den äldste brodern, Nico, stannar kvar och arbetar på kaffeplantagen i byn där de vuxit upp. Mellanbrodern Antonio och lillasyster Julia tas om hand av nunnorna på missionen i en stad en bit bort, men Julia får efter ett tag flytta till en familj i staden. Så småningom kommer Antonio tillbaka till byn, medan Julia hamnar på villovägar.

Sydamerikansk litteratur innehåller ofta inslag av så kallad magisk realism, och Syskonen Malaquias är inget undantag. Jag är inte så van vid det men tycker att det fungerar riktigt bra i den här romanen. Överlag är berättelsen en intressant blandning mellan magisk saga och mycket konkret realism - såväl andar som droppslangar på sjukhuset är lika självklara inslag. Jag blev dock aldrig riktigt gripen varken av berättelsen eller av karaktärerna, så romanen blev ingen ny favorit.

Nattsvärmare utspelas i Pakistan runt millennieskiftet. Huvudkaraktären Daru blir av med sitt jobb och hamnar snart i ekonomisk knipa. Han börjar sälja hasch och inleder dessutom ett förhållande med sin bäste väns fru. Daru berättar om sitt liv i jagform, och i vartannat kapitel kommer någon annan karaktär till tals och berättar om sin relation till Daru.

Till en början gillade jag den här romanen; den har ett bra driv och jag tyckte att det var intressant med kapitlen som berättas ur någon annan persons perspektiv. Allteftersom Daru krånglade till det för sig fick jag dock mer och mer obehagskänslor; jag gillade inte alls hur hans karaktär och hans liv utvecklades. Inte heller den här romanen blev alltså någon favorit. Jag har tidigare läst Den ofrivillige fundamentalisten av samma författare, och den gillade jag mer.