Ett par små röda byxor

Jag läser helt klart mer än jag syr just nu, vilket avspeglas i bloggen. Men förra veckan sydde jag ett par byxor till lilla E när hon tog en lite längre sovstund än vanligt (och dessutom tillbringade den i vagnens liggdel istället för i mitt knä, som så ofta, till exempel nu när jag skriver detta). De röda velourbyxorna som jag sydde innan E föddes har blivit urvuxna - storlek 50 har vi nu helt sorterat ut - och i storlek 56 hade vi inga röda byxor, så det fick bli ett par sådana. (De är lite mer klarröda än på bilden.)

Byxorna gick fort att sy - tillklippning, bensömmar, grensöm och så resårkanal i midjan. Bensluten slapp jag göra något med eftersom jag använde tyg från en t-shirt som E:s pappa inte använder längre, och kunde återanvända fållen. Smidigt! Mönstret jag utgick ifrån är en avsmalnad version av "Little Rabbit" i storlek 62 från Ottobre 1/2012, som jag har använt tidigare. Jag hade ingen lust att rita av en mindre storlek utan behöll formen men gjorde lite justeringar av längden och bredden utifrån ett par befintliga byxor som passar bra just nu. Det blev bra, och jag är glad att återigen ha ett par röda byxor som passar på lilla E!

Historisk vecka - inte så lyckad

Den här veckan hade jag tänkt ha temaläsning av historiska romaner, men jag får erkänna att jag bara har läst en tredjedels sådan på hela veckan (och inte särskilt mycket annat heller). Jag tror att det beror på att jag tröttnat på "måste"-läsning efter två temaveckor i kombination med att historiska romaner ligger en bit utanför min bekvämlighetszon.

Boken jag började läsa är Barnbruden av Anna Laestadius Larsson och handlar om Karl XIII:s unga fru under hennes första tid i Sverige i slutet av 1700-talet. Det är väl inga större fel på den men jag blev inte riktigt engagerad i historien. Vi får se om jag läser ut den vid ett annat tillfälle.

Det var roligt med temaveckor till en början, men även om jag själv har valt både tema och böcker så får jag en känsla av "måste"-läsning. Det brukar aldrig vara särskilt bra för min läslust. Om jag vill ha fler temaveckor någon gång ska jag nog ta en i taget, kanske en per månad, istället för flera på raken. Nu ska jag läsa helt fritt ett tag!

Internationell vecka, sista boken

Till skillnad från min deckarvecka avslutades den internationella veckan på topp! Förlorade själar av Nadifa Mohamed var den bästa boken av de fyra jag läste den här veckan.

Förlorade själar handlar om tre kvinnor i Somalia i slutet av 1980-talet. Deqo är en föräldralös flicka i tioårsåldern som har vuxit upp i ett flyktingläger. Filsan är kanske i 30-årsåldern, uppvuxen i en priviligierad familj i Mogadishu och numera soldat i Somalias armé. Kawsar är äldre, medelålders eller strax däröver. Hon är änka och bor i vad jag uppfattar som ett medelfint område, nära sina väninnor.

De tre kvinnornas vägar korsas i början av romanen. Därefter får läsaren följa dem en och en under en tid, tills de i slutet råkar varandra igen. Det är ett intressant upplägg som jag inte tror att jag har stött på tidigare - oftast när en roman berättar om flera karaktärer parallellt träffar de inte på varandra förrän i slutet av berättelsen. Eftersom de tre personerna lever så olika liv ges en bred bild av det somaliska samhället, vilket jag också tycker är intressant. Jag inser att jag har väldigt dålig koll på Somalias nutidshistoria - uppenbarligen finns det problem eftersom det kommer (och under lång tid har kommit) en del flyktingar från Somalia till Sverige, men vad som har hänt och händer vet jag inte så mycket om. Genom att läsa den här romanen har jag i alla fall fått en liten pusselbit.


Bilden är lånad från förlaget.

Internationell vecka - bok 3

Sibirisk uppfostran av Nicolai Lilin utspelas i Transnistrien, ett landområde med oklar status. När jag hittade boken googlade jag lite snabbt och drog slutsatsen att det hör till Moldavien, men riktigt så enkelt verkar det inte vara. Transnistrien ligger mellan Moldavien och Ukraina och utropade sig självständigt 1990 i samband med Sovjetunionens sönderfall, men har aldrig erkänts som stat av någon FN-medlemsstat.

Boken har underrubriken "om kriminell heder, klankrig och tatueringar" och det är en rätt bra sammanfattning. Författaren berättar om sin uppväxt bland kriminella i Bender, och gör det i någon sorts anekdotisk form utan egentlig intrig. Bilden som målas upp visar ett samhälle där kriminaliteten och våldet är norm, med stark lojalitet inom det egna nätverket och stor rivalitet mellan de olika nätverken. Varje nätverk har sina egna lagar och traditioner; exempelvis finns invecklade regler för hur man går tillväga för att leverera ett brev till någon eller hur man ska uppträda när man stiger in i en fängelsecell. Även för tatueringarna, som varje kriminell har, finns en särskild kultur med tydliga regler och den som kan dessa kan "läsa" tatueringarna och få veta vad personen med tatueringarna har varit med om i sitt liv.

Boken består av ett tiotal kapitel som vart och ett fokuserar på en aspekt av samhället eller en specifik händelse, men författaren väver in andra anekdoter vartefter det passar. Exempelvis en berättelse om hur berättaren ska följa med en kompis till andra sidan staden och leverera ett meddelande blir flera tiotals sidor lång eftersom författaren berättar nästan varje involverad persons livshistoria längs vägen.

Eftersom boken saknar intrig hade jag ibland lite svårt att hitta motivation att läsa vidare, men samtidigt var det intressant att läsa om ett samhälle som är så totalt annorlunda mot det jag är hemma i trots att det geografiskt sett inte ligger så långt bort.

Internationell vecka, bok 1 och 2

Jag hade plötsligt en massa inlägg jag ville skriva, så det blev inte av att publicera ett separat inlägg för att introducera min internationella vecka. Det får bli inbakat i det här första rapportinlägget istället. Den här veckan läser jag böcker från länder som jag inte har läst något från tidigare. Jag hade sådan tur att jag hittade precis fyra biblioteks-e-böcker från länder jag inte läst något från tidigare och som passar in på mina kriterier, och dessa fyra råkar dessutom vara från fyra olika världsdelar! De första två böckerna jag har läst är Syskonen Malaquias av Andrea del Fuego (Brasilien) och Nattsvärmare av Mohsin Hamid (Pakistan). Förutom dessa planerar jag att läsa Sibirisk uppfostran av Nicolai Lilin (Moldavien) och Förlorade själar av Nadifa Mohamed (Somalia).

Syskonen Malaquias utspelas som sagt i Brasilien och handlar om tre syskon som skiljs åt när deras föräldrar dör av ett åsknedslag. Den äldste brodern, Nico, stannar kvar och arbetar på kaffeplantagen i byn där de vuxit upp. Mellanbrodern Antonio och lillasyster Julia tas om hand av nunnorna på missionen i en stad en bit bort, men Julia får efter ett tag flytta till en familj i staden. Så småningom kommer Antonio tillbaka till byn, medan Julia hamnar på villovägar.

Sydamerikansk litteratur innehåller ofta inslag av så kallad magisk realism, och Syskonen Malaquias är inget undantag. Jag är inte så van vid det men tycker att det fungerar riktigt bra i den här romanen. Överlag är berättelsen en intressant blandning mellan magisk saga och mycket konkret realism - såväl andar som droppslangar på sjukhuset är lika självklara inslag. Jag blev dock aldrig riktigt gripen varken av berättelsen eller av karaktärerna, så romanen blev ingen ny favorit.

Nattsvärmare utspelas i Pakistan runt millennieskiftet. Huvudkaraktären Daru blir av med sitt jobb och hamnar snart i ekonomisk knipa. Han börjar sälja hasch och inleder dessutom ett förhållande med sin bäste väns fru. Daru berättar om sitt liv i jagform, och i vartannat kapitel kommer någon annan karaktär till tals och berättar om sin relation till Daru.

Till en början gillade jag den här romanen; den har ett bra driv och jag tyckte att det var intressant med kapitlen som berättas ur någon annan persons perspektiv. Allteftersom Daru krånglade till det för sig fick jag dock mer och mer obehagskänslor; jag gillade inte alls hur hans karaktär och hans liv utvecklades. Inte heller den här romanen blev alltså någon favorit. Jag har tidigare läst Den ofrivillige fundamentalisten av samma författare, och den gillade jag mer.

Jorden runt - ett livslångt läsprojekt

Jag inleder bloggandet om min internationella temaläsningsvecka med att berätta om mitt jorden-runt-läsprojekt. 2009 bestämde jag mig för att börja projektet att läsa en bok från varje land i världen. Efter det har jag hittat några bloggar som har liknande projekt så jag är verkligen inte ensam om det, men det gör mig inget utan jag följer dessa bloggar för att hitta nya lästips.

Redan från början stod det klart för mig att det kommer att ta lång tid att klara av det här läsprojektet och därför beslöt jag mig för att se det som ett livslångt projekt. För det första tycker jag inte om måste-läsning, så att tvinga mig själv att enbart läsa böcker till projektet skulle inte fungera. För det andra tror jag inte att det finns böcker från alla världens länder utgivna på språk jag förstår, så jag får helt enkelt hoppas på att utbudet blir större framöver, men det kan ta tid. För det tredje har jag satt upp någotsånär strikta kriterier för vilka böcker jag får räkna till projektet, vilket gör det ännu svårare att hitta passande böcker. Men jag ser det som en utmaning, och kommer inte att bli besviken även om jag aldrig blir klar. 

En tanke med läsprojektet är att utmana mig själv att leta fram (för mig) nya författare och böcker och förhoppningsvis hitta nya favoriter som jag inte hade läst annars. En annan tanke är att jag genom att läsa böcker från olika länder kan lära mig något om hur det är på dessa platser. Kombinationen av dessa två ambitioner har gett upphov till de kriterier jag har satt upp för vilka böcker som kan räknas. Mina kriterier är följande:

+ Skönlitterär bok eller biografi/självbiografi

+ Berättelsen utspelas från år 1900 och framåt

+ Berättelsen utspelas till allra största delen i det aktuella landet

+ Författaren är uppvuxen i landet och har (helst) bott större delen av sitt liv där.

Jag har även ett par kriterier som ger plus i kanten men som inte är avgörande för bokvalet:

+ Boken skildrar samhället och/eller kulturen så att det blir tydligt i vilket land den utspelas

+ Boken skildrar en eller flera samtidshistoriska händelser som varit viktig(a) för landet.

I min sammanställning har jag räknat med böcker jag läst från år 2005 och framåt, och 31 december 2009 kunde jag pricka av 33 länder. 2010 gjorde jag flera ”ryck” för att komma framåt med projektet, och då läste jag hela 19 böcker som jag kunde räkna med. Dock blev det lite för mycket ”måste”-läsning det året så därefter har jag främst fokuserat på att läsa böcker jag tror är bra, och sett det som en bonus om jag kunnat pricka av ytterligare något land. I detta nu har jag läst böcker från 68 länder, så det är alltså ungefär dubbelt så många som när jag började, och ungefär en tredjedel av det totala antalet länder. Jag har alltså en bra bit kvar, och med tanke på att jag redan har prickat av de länder det är lättast att hitta litteratur från lär det ta ett bra tag… men jag sa ju livslångt! 

Jag lägger inte in listan över lästa böcker i det här inlägget, men planerar att skapa en sida på bloggen som jag kan uppdatera vartefter jag läser fler. 

Top Ten Tuesday: Författare vars böcker jag alltid köper

Veckans tema för Top Ten Tuesday är "Top Ten Of Your Auto-buy Authors", alltså författare vars böcker man alltid köper oavsett vad det är för något. Min lista skulle bli väldigt kort (läs: obefintlig) om jag skulle hålla mig strikt till temat eftersom jag väldigt sällan köper böcker över huvud taget (!) så jag omtolkar temat till "författare vars böcker jag oftast läser så fort biblioteket får in dem".

1. Belinda Bauer. En deckarfavorit! Jag hör inte till dem som tycker att det var skönt när hon slutade skriva om den lilla byn Shipcott; jag hade gärna läst mer från den miljön, men jag gillar hennes fristående böcker också. Jag såg nu att hennes allra senaste bok har kommit in till mitt bibliotek nu, så den ska jag reservera!

2. Lisa Bjärbo. Skriver barn- och ungdomsböcker och en rolig blogg som jag har följt i många år. Jag måste erkänna att jag inte har läst hennes barnböcker, men nu när jag själv har barn blir det nog tillfälle till det så småningom.

3. Tana French. En deckarförfattare till. Av någon anledning har just hennes böcker ofta tagit lång tid på sig att komma in till biblioteket, så det har ofta tagit ett tag innan jag läst dem, men de är värda väntan! Hennes Okänt offer kan vara den bästa deckare jag någonsin har läst.

4. Elizabeth George. Ännu en deckarförfattare, en av de första jag upptäckte. Jag har inte läst alla hennes tidiga böcker, men när hon ger ut något nytt ser jag till att få tag i den så snart jag kan!

5. Elly Griffiths. Också en deckarfavorit vars böcker jag alltid ser fram emot. Hennes senaste, The Ghost Fields, läste jag så sent som förra veckan.

6. Lisa Jewell. Skriver mycket läsvärda romaner. Hennes tidigaste klassas ofta som chick-lit men de senare har haft lite mer allvarliga teman. Jag har inte läst alla hennes tidigaste böcker men hennes nyare utgivning följer jag med spänning.

7. Erin Kelly. Skriver spänningsromaner. Hennes första bok gav ett ljummet intryck men den tredje, The Burning Air, hamnade på min topp-fem-lista över de bästa böcker jag läst det året. Den senaste boken blev jag dock lite besviken på men jag kommer garanterat läsa hennes nästkommande i förhoppning om att den ska vara lika bra som den tredje.

8. Johanna Lindbäck. Skriver barn- och ungdomsböcker. Jag har läst alla utom den senaste, några av dem två gånger. Jag gillar verkligen stilen och önskar att jag hade fått läsa dem när jag var tonåring; jag älskade verkligen den typen av ungdomsböcker då.

9. Ian McEwan. Brittisk romanförfattare som jag stiftade bekantskap med i skolan på gymnasiet då vi läste hans Enduring Love. Sedan dess har jag läst nästan allt han har gett ut, med något undantag. Lördag och Försoning är mina favoriter.

10. Michelle Magorian. Hennes böcker brukar nog klassas som ungdomsböcker, men passar utmärkt för alla åldrar. Det var flera år sedan Magorian gav ut något nytt, men jag tror att jag har läst alla hennes böcker. Hemlängtan och Plats på scen är favoriter, liksom Godnatt Mister Tom som jag även nämnde i gårdagens tematrio.

Deckarvecka, sista boken

Sista boken i min deckarläsningsvecka blev tyvärr också bottennappet. Jag läste Falskspel av Philip Kerr, en för mig tidigare okänd författare. Boken lockade mig eftersom den utspelas i Berlin år 1936, under Hitlers glansdagar. Jag är svag för böcker med nutidshistorisk anknytning så det borde väl ha varit en deckare för mig?

Nej, tyvärr, Falskspel föll mig inte riktigt i smaken. Framför allt kändes berättelsen som en actionfilm, alldeles för rå för mig. Jag föredrar deckare där fokus ligger på en gåtfull intrig snarare än på våldsamheter. Jag hängde inte riktigt med i alla svängar och intrigen fångade inte mitt intresse. Berättelsens huvudkaraktär är en privatdetektiv som får i uppdrag att leta rätt på ett diamanthalsband som försvunnit ur ett kassaskåp i samband med en mordbrand. Privatdetektiven är väl insatt i hur Nazitysklands under värld fungerar och det är nästan otroligt hur han gång på gång klarar sig från att själv bli ihjälskjuten.

Även om jag inte föll för själva berättelsen hajade jag ofta till inför författarens kluriga (och, det ska erkännas, ofta ganska grova) bildspråk. Eller vad sägs om uttryck som "lika livlig som några golvplankor av ek i en protestantisk kyrka" eller "att kalla det ett fattigt område är ungefär som att säga att Joseph Goebbels har problem med att hitta rätt skonummer". Det krävs dock lite mer än ett ovanligt bildspråk för att jag ska gilla en bok, och jag tror inte att jag kommer att läsa de efterföljande böckerna i serien.


Bilden är lånad från förlaget.

Tematrio - Vänskap

Veckans tematrio hos Lyrans Noblesser handlar om vänskap. Den här gången tänkte jag inte använda mig av min lista över lästa böcker, utan försöka komma på passande böcker spontant.

1. Sågverksungen (och efterföljande böcker) av Vibeke Olsson handlar om flickan Bricken som växer upp på ett sågverk i Sundsvallstrakten på 1800-talet. Arbetarna bor tätt inpå varandra vilket inte alltid är helt lätt, men det ger också möjlighet till fin vänskap såväl inom som mellan generationer. De har roligt tillsammans och ställer upp för varandra i svåra stunder.

2. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian handlar om Will som evakueras från London till den engelska landsbygden under andra världskriget. Det är en liten rädd, mobbad pojke som kommer för att bo hos Mister Tom, men i byn får han vänner i bland andra den excentriske Zach och tvillingarna Ginnie och Carrie.

3. En man som heter Ove av Fredrik Backman handlar om enstöringen Ove som motvilligt blir vän med en nyinflyttad grannfamilj, vilket får stora konsekvenser för hans liv.

Historisk deckare med aktuellt tema

Ondskans pris av Set Mattsson hade jag inte hört talas om förrän jag fick se den på Readly (där jag hade en provprenumeration tidigare i somras). Eller, rättare sagt, jag fick se författarens tredje bok och blev nyfiken på att läsa hela serien . Alla tre visade sig finnas att låna som e-böcker även från biblioteket, och nu har jag läst den första.

Ondskans pris utspelas i Malmö 1945 och 1946. När berättelsen börjar håller andra världskriget precis på att ta slut, och till Malmö kommer stora mängder flyktingar från koncentrationsläger i Tyskland och Polen. En del av dem får bo på ett museum som utrymts för att användas som förläggning. En natt mördas en av flyktingarna; en ung kvinna från Polen. Polisen Douglas Palm och hans kollegor får i uppdrag att utreda mordet, men har svårt att komma någon vart. Samtidigt utsätts småflickor för sexuellt ofredande av en okänd person i staden.

Ondskans pris har ett ovanligt tema för en deckare. Mot bakgrund av dagens samhällsdebatt är det intressant att läsa om hur flyktingmottagandet vid andra världskrigets slut gick till. Det är egentligen samhällsskildringen och karaktärernas liv som berör mig mest; själva deckarintrigen kommer i andra hand. Jag hade ganska tidigt en gissning om motivet till mordet, och även om den inte var helt korrekt var motivet inom samma område. Spåret med pedofilen förstår jag dock inte riktigt vad det har för funktion i berättelsen mer än att det fyller ut skildringen av vissa karaktärer.

Sammanfattningsvis är Ondskans pris en intressant och lagom spännande deckare med ett annorlunda tema. Jag kommer definitivt läsa de efterföljande delarna i serien!

Bilden är lånad från förlaget.

Deckarvecka, bok 2

Bok två i min vecka med deckartema blev The Ghost Fields av Elly Griffiths. Jag har läst alla de tidigare böckerna om arkeologen Ruth Galloway och gillar dem skarpt. The Ghost Fields gjorde mig inte besviken!

I inledningen till boken hittas ett flygplan från andra världskriget som ligger begravt i marken och kommer fram i samband med ett byggprojekt. Inuti cockpit sitter en person, död såklart, och Ruth Galloway kallas dit för att avgöra likets ålder. Det visar sig snart att den döde har anknytning till familjen Blackstock som äger ett stort gods i närheten. Det finns också detaljer som antyder att den döde inte avled vid flygkraschen utan blev mördad.

Griffiths jobbar mycket med stämningen i sina böcker, och The Ghost Fields är inget undantag. Berättelsen utspelas i första hand på hösten, så det är mörker och stormar och allmänt kusligt. Till detta kommer den ensliga miljön, det stora godset, det övergivna flygfältet från andra världskriget... Mitt intresse fångas av den historiska kopplingen i deckarintrigen och jag är också glad att få "träffa" de olika karaktärerna igen och få en inblick i hur de har det nu för tiden.

The Ghost Fields, eller De öde fälten som den heter på svenska, kan varmt rekommenderas som höstläsning!


Bilden är lånad från författarens hemsida.

Deckarvecka, bok 1

Jag har ju en temaläsningsvecka den här veckan, och läser deckare. Första boken är nu avklarad!

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins blev den första boken på temat deckare. Den handlar om en kvinna som varje dag åker med samma tåg, och tåget stannar alltid till på samma plats när det får stopp i en signal. Från tåget ser kvinnan in in i ett bostadshus och får på så vis en glimt av dem som bor där. Så en dag ser hon på nyheterna att kvinnan i huset är försvunnen...

Jag har läst flera spänningsromaner tidigare där en person upptäcker att dess make/maka har ljugit om sin bakgrund. Before We Met av Lucie Whitehouse är den senaste jag läste, och exempelvis Gone Girl av Gillian Flynn hör också till den kategorin. Även i Kvinnan på tåget är detta tema en betydande del, vilket skapar ordentligt med spänning. De flesta kan nog relatera till situationen - hur skulle det inte kännas om man plötsligt får anledning att misstänka att en person som man tror att man känner mycket väl och litar på inte är den hen utger sig för att vara?

I Kvinnan på tåget finns också andra ingredienser som bidrar till spänningen, exempelvis huvudkaraktärens minnesluckor - vad hände egentligen den där kvällen då kvinnan i huset försvann? Det jag främst gillar med boken är att berättelsen hålls på en någorlunda vardaglig nivå utan onödigt våldsamma och actionfilmslika inslag. Jag blir däremot rätt trött på huvudkaraktären och hur hon hela tiden ställer till det för sig.

(Bild lånad från förlaget.)