Mitt sömnadsår 2014

Jag brukar tycka att det är roligt att läsa årskrönikor på andras bloggar, så här kommer min egen, med sy-tema! Jag har faktiskt sytt något varje månad under 2014 även om mängden har varierat väldigt mycket.

Januari
I januari flyttade vi så större delen av månaden var både tyger och symaskin nedpackade, men strax innan flytten fick jag världens sy-lust och rotade fram lite tyger och sydde ett litet lapptäcksblock. Planen var att sy fler i olika färger för att göra ett färgglatt lapptäcke, men jag lade ner den idén när jag kom på att jag behövde ett draperi till syrummet (se april och framåt) som skulle ta mycket tid.

Februari
I februari började vi komma så pass i ordning i det nya huset att jag kunde packa upp min symaskin och sy lite grann. I och med flytten köpte vi en dubbelsäng vilket vi inte haft tidigare, så det fick bland annat bli lite nyttosömnad där jag sydde ihop fyra vanliga underlakan till två stora. Jag hann också med två "refashions" - en vit blus som fick lite mer passande storlek, och en rödrandig klänning som blev en tröja.

Mars
I mars drog jag igång (och slutförde) ett stort projekt - att klä om en fåtölj i jeanstyg! Det var klurigt men jag blev mycket nöjd med slutresultatet! Faktum är att jag sitter i just den fåtöljen och skriver det här. Förutom fåtöljen hann jag med några mindre saker, bland annat draperier till två hyllor i syrummet (med hjälp av min man) samt några refashions som här får representeras av den gröna kjolen sydd av en blus.

April
I april hade jag mycket tid till att sy. Jag var fortfarande arbetslös vilket jag varit sedan årsskiftet, men jag hade fått ett jobb som skulle börja den 5 maj så jag behövde inte lägga så mycket tid på att söka jobb längre. Dessutom var vi i stort sett färdiga med uppackning och husfixande. Jag deltog i en sytävling på en amerikansk syblogg och sydde då bland annat den prickiga klänningen. Jag började också sy på lapptäcksdraperiet till syrummet, sydde ett nattlinne i födelsedagspresent till mamma och gjorde ett par refashions, här representerade av min vita tröja.

Maj
I maj blev det inte lika mycket sytt eftersom jag började jobba heltid och veckopendlade bort från mitt syrum och mina tyger... Jag sydde i alla fall om en tröja som min mamma påbörjat och nästan färdigställt för 20 år sedan, sydde blå block till lapptäcksdraperiet och tillverkade två par trosor (som jag inte bloggat om tidigare, laddar för ett uppsamlingsinlägg någon gång...).

Juni
I juni hade jag fullt upp med jobb, bröllop (inte mitt eget, men ändå), midsommarfirande, lite semester och scoutläger, men sex lila lapptäcksblock till syrumsdraperiet blev i alla fall sydda.

Juli
I juli fick jag klart de orangea, turkosa och röda blocken till syrummets draperi.

Augusti
I augusti var jag äntligen klar med alla blocken till syrumsdraperiet, och det var dags att börja sy ihop allting. Det var roligt att se draperiet växa fram till en helhet och se att det blev precis så färgglatt som jag önskade! På bilden har jag sytt ihop blocken nio och nio, och har lagt ut dem på vardagsrumsgolvet (efter att ha flyttat på lite möbler...) för att hitta ett bra sätt att kombinera dem.

September
I september gjorde jag ett sista ryck och sydde draperiet helt färdigt, med enfärgade remsor mellan och runt nio-rutorna och ett veckband överst så att det gick att hänga upp. Sedan fortsatte jag på samma spår, fast i mindre skala, och sydde en liten lapptäckshund till mitt nyfödda kusinbarn. Jag gjorde också två enkla refashions av långärmade tröjor men dem har jag inte bloggat om än så de får visas senare.

Oktober
I oktober blev det inte mycket sytt. Jag började nytt jobb i september (närmare hem, hurra!) och allt det nya i kombination med lång pendlingstid och annat som hände i oktober gjorde att jag var trött både på kvällar och helger och inte hade så mycket energi till att vara kreativ. I början av oktober sydde jag i alla fall klart en tröja jag länge tänkt sy.

November
I november fick jag tillbaka lite energi och kreativitet igen. Det resulterade i en julklappströja till min syster, och lite julgranspynt av olika slag.

December
I december kom jag mig äntligen för att bättra på förrådet av jobbsnygga kläder, och gjorde två refashions som hade det gemensamt att originaltröjorna blev av med sina polokragar. Jag sydde också tio tallriksunderlägg till julfirandet, och ägnade ledigheten efter julafton åt att sy ett och ett halvt lapptäcke (det färdiga får ett eget inlägg inom kort så här visar jag bara en liten förhandstitt).

Jag har vissa idéer om vad jag vill sy under 2015, men det får bli ett eget inlägg.
Gott nytt år!

Tallriksunderlägg

Jag har åtta jättefina tallriksunderlägg som min mormor har vävt, men på julafton var vi nio personer runt bordet så det saknades ett underlägg. Jag ville också duka ganska juligt med en fin röd duk, men våra fin-tallrikar är blå. För att lösa problemet med antalet underlägg och samtidigt knyta ihop färgerna bestämde jag mig för att sy tallriksunderlägg i rött och blått (och lite vitt).

Jag tog med mig julduken och en fin-tallrik ner i syrummet för att leta efter lite passande tyger. I gömmorna hittade jag ett rött tyg som matchade dukens nyans helt okej - inte helt och hållet, men tillräckligt bra för mig som är ganska kräsen när det gäller att matcha rött mot rött. Jag hittade också ett blått tyg med vita prickar som helt plötsligt såg ut som snöflingor mot en vinterhimmel, samt lite andra småbitar av blå tyger som också passade bra ihop med tallrikens färg.

Jag började med att skära till spillbitarna i mindre bitar som var 9 cm breda och olika långa. Därefter skar jag 9 cm breda remsor av det prickiga tyget, som jag hade ganska mycket av. Sedan parade jag ihop småbitarna två och två eller tre och tre. Jag mätte hur långa de blev tillsammans (och drog av för sömsmåner) och skar sedan till lagom långa bitar av de prickiga remsorna för att komplettera så att varje kantremsa skulle bli 36 cm lång, och så sydde jag ihop bitarna till remsor. Till sist sydde jag ihop två kantremsor med en röd mittbit, lade ihop med två lager vit lakansväv till kärna och baksida, sicksackade genom alla tre lagren längs sömmarna mellan kantremsor och röd mittbit samt sydde på ett randigt kantband enligt denna beskrivning (fast med fyra lager tyg, som en snedslåremsa, istället för sex lager som det blir enligt beskrivningen).

Så här såg det ut när vi dukade till jullunch!

Morfars julgodis

Min morfar fick precis som min syster en hemgjord julklapp av mig i år, men en ätbar sådan. Tidigare i höst hade vi middagsgäster på besök och av dem fick vi en fin chokladask. Asken var väldigt hållbar så jag sparade den, och så kom jag på idén att fylla den med hemlagat julgodis som julklapp till morfar.

Jag hade tänkt göra fyra sorters godis och lägga två rader av varje i asken, men den sista sorten gjorde jag kvällen före julafton och den stelnade aldrig. Ischokladen (se nedan) var som tur var i två varianter så det fick bli två rader av varje variant istället. De här godissorterna lagade jag till morfars julgodisask:

Chokladfudge
Recept finns här. Jag har bara gjort fudge en gång tidigare, men det blev riktigt bra! Fudge ska i mitt tycke vara söt, chokladig och lite smulig, och det blev den med detta recept. En annan gång ska jag prova att ha i lakritspulver också, men morfar tycker inte om lakrits så det fick bli vanlig den här gången.

Knäck
Denna klassiker har jag tydligen inte heller gjort så ofta, för jag kom inte ihåg att man ska låta smeten koka på medelhög värme så att det tar lite längre tid innan den blir klar. Knäcken blev därför också lite smulig. Men smaken var det inget fel på, och det kanske bara var bra att den inte blev alltför hård eller seg, med tanke på tänderna...

Marmorerad ischoklad
Jag hittade ett väldigt frestande recept på tvåfärgad, vackert mönstrad ischoklad lagad på kallpressad kokosolja istället för vanligt kokosfett. Hälften av smeten görs på mörk choklad och hälften på vit choklad. Sedan fyller man formarna ungefär som vanligt, men sparar lite av varje variant att droppa i formarna med motsatt variant. Jag droppade i ungefär en halv tesked av motsatt smet (först provade jag med en droppe som det står i receptet men den bara försvann). Det var lättare att få varaktiga mönster med mörk smet i ljus; när jag gjorde tvärtom sjönk den ljusa smeten liksom ner under den mörka.

Julgranspynt i återbruksstil

I år firade vi julafton hemma hos oss, med både min familj och min mans familj på besök. Tidigare år har vi alltid rest till dem över jul, och ofta varit borta ganska länge, så vi har inte tyckt att det har varit någon idé att ha någon julgran. I år blev därför första året som vi hade en egen julgran! Lite julgranspynt har vi ändå samlat på oss under åren, men jag ville också komplettera med lite hemsytt pynt.

Det första jag sydde var granar, efter diverse inspirationsbilder från Pinterest. Jag skar till remsor av spillbitar av grönt tyg och sydde ihop dessa till långa längder. Jag klippte sedan ut trekantiga bitar som jag sydde ihop räta mot räta, och sydde "stammar" av småbitar av brunt tyg. Ungefär så långt kommen insåg jag att det skulle bli lite tråkigt med helt grönt pynt i en grön gran, så jag piffade till granarna med sidenband och knappar. Sedan stoppade jag dem och sydde ihop för hand.

Jag blev inte helt nöjd med att granarnas "hörn" blev lite trubbiga när jag vände dem, så nästa pynt bestämde jag mig för att inte vändsy eftersom de skulle föreställa stjärnor, med spetsiga uddar. Även här använde jag mig av spillbitar som jag sydde ihop till remsor, fast i gult tyg den här gången. Sedan klippte jag ut stjärnor och sydde ihop dem aviga mot aviga med en stickning en halv centimeter från kanten. Dessa stoppade jag inte.

Till sist fick jag en i mitt tycke riktigt bra idé: hjärtan av jeans-bakfickor! Jag samlar på avlagda jeans för att sy av, så material fanns det i mängd. Bakfickorna på jeans har ju ofta dekorativa sömmar, så dekorationerna fick jag utan ansträngning! Det var bara att klippa ut hjärtan, sy ihop på samma sätt som stjärnorna fast lämna en öppning för stoppning, stoppa hjärtana och sedan sy ihop öppningen på maskinen. Ett mycket snabbt och enkelt julpyssel!

Min syster bidrog till granen med virkade stjärnor och snöflingor. Jättefina!

Historisk musikalisk tröja

Två av min systers största intressen är musik och historia. När jag hittade en stuvbit trikåtyg med kassettband på tyckte jag att det skulle passa perfekt att sy något till henne av - kassettband innehåller (innehöll) ju ofta musik och håller dessutom på att förpassas till historien...

Min syster har fått ett par tröjor sydda av mig tidigare och önskade sig en till i julklapp. Redan i november gjorde jag slag i saken och sydde en tröja av kassettbandstyget. Jag använde mitt vanliga favorit-tröjmönster från Ottobre 2/2007. Halsringningen och ärmsluten är kantade med en remsa av samma tyg, och nederkanten fick en bred fåll sydd med tvillingnål. Inga konstigheter alltså, och jag hoppas att tröjan ska passa! Min syster gillade i alla fall tyget när hon fick se det igår.

God fortsättning på julen, passar jag också på att önska!

Tematrio: Julklappsböcker

Jag har läst många Tematrio-inlägg under årens lopp eftersom jag är en flitig läsare av bokbloggar, och nu ska jag skriva mitt första! Lyran frågar idag efter bokklappar - böcker vi önskar oss, vill ge bort eller vill tipsa andra om att köpa i julklapp.

Min svärmor brukar varje år be mig göra en lista över tre böcker jag önskar mig och så köper hon dem till mig i julklapp (hon tycker att det är svårt att komma på egna idéer) så jag tänkte först göra det lätt för mig och berätta om de tre böcker jag har önskat mig i år, men jag har ju inte läst någon av dem än så det kanske inte är så intressant. Lite mer variation får det bli!

1. Playing dead av Julia Heaberlin är en av de böcker jag har önskat mig. Jag brukar passa på att önska mig böcker som inte finns på biblioteken häromkring, och det här är ett ganska typiskt exempel: en engelskspråkig bok som jag har läst om på någon blogg och tyckt verkat spännande. "A compelling family mystery that kept me turning the pages" står det om den på adlibris, och jag ser fram emot att sjunka in i detta mysterium någon gång i mellandagarna.

2. Fortfarande Alice av Lisa Genova ska jag ge till min mamma. Min pappa började för ett antal år sedan med traditionen att ge bort en bok inköpt på loppis till alla familjemedlemmar. Ett bra exempel på att julklappar inte behöver vara nya och dyra för att uppskattas! Jag har fortsatt traditionen och om jag under året hittar en bra bok i fint skick på second hand brukar jag köpa den och lagra till jul. Fortfarande Alice är en mycket läsvärd roman som jag tror att mamma kommer gilla.

3. Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo är en kokbok som jag tror att många skulle uppskatta att få i julklapp! Jag själv lånade den på biblioteket tidigare i höstas och provlagade ett antal recept som var goda. Det jag framför allt gillade med boken är att de flesta recepten är enkla och snabblagade, med ingredienser som jag ofta har hemma.

Färdig efter 20 år!

Den här tröjan sydde min mamma till sig själv för kanske 20 år sedan. Hon gick på kurs och övade på att sy sprund i sidorna, knappslå, infodring i halsringningen m.m. så tröjan är mycket välarbetad. Det enda som saknades var knappar... I våras hittade mamma tröjan när hon rotade bland gamla tyger. Tyvärr passade den inte henne längre, så jag fick den för att se om jag kunde sy om den till mig (vi har rätt olika kroppsform så från början passade den inte mig heller).

Jag ville ta vara på så mycket som möjligt av de fina detaljerna så jag ändrade mest på storleken. Jag klippte bort ärmarna och klippte upp tröjan i sidorna men lät axelsömmarna vara kvar, och klippte till fram- och bakstyckena utifrån mitt vanliga favorit-tröjmönster (från Ottobre 2/2007). Ärmarna gjorde jag inte så mycket med, smalnade bara av dem lite grann för att de skulle passa i de nya ärmhålen. Sedan sydde jag ihop allting. När jag skulle sy knapphål provade jag som tur var att sy ett i lite av det bortklippta tyget, för det visade sig att det var för mjukt för att få till på ett bra sätt. Det hade nog behövts något stabiliserande men det var svårt att få dit i efterhand. Halsringningen var ändå tillräckligt stor för att jag skulle få på mig tröjan utan att kunna knäppa upp den, så jag sydde bara dit knapparna genom alla lager tyg.

Tyget är kanske inget jag skulle valt själv, det blir lite blekt på mig eftersom jag är ljus, men det känns kul att tröjan äntligen blivit färdig efter 20 år och att allt jobb mamma lagt ner kommer till användning!

Minus två polokragar

För några år sedan använde jag ofta polotröjor, men de senaste åren har jag slutat med det eftersom jag tycker att det blir för varmt kring halsen. Min favorittröja från polokrags-tiden har jag dock sparat i förhoppning om att någon gång kunna ha den igen, men häromveckan bestämde jag mig för att det var dags att sy om den så att den faktiskt blir använd. Jag råkade dessutom köpa en tröja med någon sorts polokrage från second hand nyligen - det var knappar i kragen och de var uppknäppta när jag provade den så jag märkte inte förrän jag kom hem att det var tänkt att vara en hög krage. Även denna tröja sydde jag om vid samma tillfälle. Så här såg tröjorna ut från början:

Den svarta secondhandtröjan fick en enkel lösning på kragproblemet - jag klippte helt enkelt bort kragen, vek in någon centimeter av tyget kring halsringningen och sydde med våffelsöm runt om. Det fanns också ett sprund i nacken som tidigare hölls ihop av kragen när den knäpptes. Jag sprättade bort en knapp och en ögla från kragen och sydde fast i övre delen av sprundet. Klart!

Den lila tröjan, min gamla favorit, ville jag prova att göra något lite mer spännande av. Jag började att klippa upp kragen längs mittsömmen baktill och provade hur det såg ut. Knöligt, det var ju bara en tub av rakt tyg från början. Jag fortsatte då med att klippa upp kragen mitt fram också. Då delade den på sig lite mer som en "vanlig" krage, men det var fortfarande rätt knöligt på sidorna. Jag fortsatte att prova mig fram tills jag hade fått fram en hyfsat platt liggande krage. Polokragen var sydd i dubbelt tyg och jag tänkte först vika in kanterna och sy en stickning, men jag blev lite lat och sydde stickningen utan att vika in någonting. När jag använde tröjan ville framför allt de spetsiga framändarna krulla sig så jag kanske gör om det senare. Vi får se hur det blir efter tvätt.

Under kriget av Carola Sandbacka

Under kriget av Carola Sandbacka hittade jag när jag var på biblioteket och hade tänkt låna Philip Teirs Vinterkriget, men insåg att den inte hade något alls med finska vinterkriget att göra som jag hade ställt in mig på. Istället fick jag syn på Sandbackas roman, som mycket riktigt handlar om just finska vinterkriget.

Romanens huvudperson är Lillemor, en ung nybliven mamma som är uppvuxen i en ganska förnäm men lite avdankad familj och har gift in sig i en lite mindre fin men numera desto rikare familj. För hennes syskon har det gått lite olika - någon är alltid utan pengar, någon har en fru som ständigt springer efter andra män, någon har det ganska bra och ska alltid veta bäst. Romanen följer i första hand Lillemor, men även hennes mor och ett par av syskonen får ganska mycket utrymme. Jag hade lite svårt att hålla isär allihop och skulle kanske ha haft nytta av att börja med Sandbackas föregående roman som verkar handla om delvis samma personer.

Under kriget utspelas som titeln antyder under finska vinterkriget, men även en tid före och en tid efteråt. Det som särskilt intresserade mig var kontrasten mellan berättelserna om männen vid fronten och skildringen av vardagslivet för dem som är kvar hemikring. Vid fronten skjuter soldaterna andra soldater till döds och får se sina vänner dö, de marscherar dödströtta i många timmar och kan gå ett par dygn utan mat. De som är kvar hemma tar hand om barnen, försöker hålla sams med släktingar som de plötsligt måste bo tillsammans med, och surar över vem som egentligen ska bära in veden.

Ja, det är många karaktärer att hålla reda på, men jag tyckte ändå att jag lärde känna dem som fick mest utrymme. Lillemor, osäker i sin mammaroll och i rollen som svärdotter och husmor. Elisabeth, systern som är mer erfaren på alla områden och som verkar så stark men som oroar sig för maken vid fronten. Marietta, Lillemors och Elisabeths mamma, som försöker räcka till för alla sina barn och barnbarn och är stolt över att vara en Edelwing. Karl Johan, Lillemors make, som är med om så mycket grymheter vid fronten men mest skriver om sina framtidsdrömmer i breven till hustrun för att slippa oroa henne.

Då och då kommer en nutida röst till tals i berättelsen, Elisa, som jag gissar är runt tjugo år gammal och bor på släktgården tillsammans med sina mostrar (småsystrar till Lillemors förstfödda Julle som figurerar i berättelsen från krigstiden). Visst är det intressant att genom Elisa få se lite av vad som hänt i släkten efter kriget, men jag tycker ändå inte att hennes berättelse fyller så stor funktion. Krigsberättelsen är helt klart den jag minns bäst så här någon vecka efter att jag avslutat läsningen.

20 snabba från enligto

Jag skulle gärna vilja blogga mer... men av någon anledning kommer jag mig aldrig för. Listor av olika slag tycker jag i alla fall är kul (åtminstone att fylla i...) och hos enligto hittade jag en som jag faktiskt orkade läsa igenom också. Det kändes som ett lagom första blogginlägg efter en tids paus, så här kommer mina svar.

Augustpriset eller Nobelpriset? När det gäller Augustpriset händer det faktiskt ibland att någon vinnare är en författare jag har läst något av tidigare, eller en bok jag har tänkt läsa. 

Malala Yousafzai eller Patrick Modiano? Mycket imponerad av Malala!

Hungerspelen eller Hobbit? Egentligen en chansning, jag har inte läst Hungerspelen, men jag har faktiskt tänkt göra det. Hobbit började jag på någon gång och tyckte var jättetråkig. 

Horace Engdahl eller Peter Englund? Jag har inget särskilt stort intryck av någon av dem som person, men jag gillade Englunds Stridens skönhet och sorg.

Snö eller regn? Helt klart snö, åtminstone vid den här tiden på året.

Lussekatter eller pepparkakor? Jag gillar båda men föredrar att baka lussekatter.

Dystopi eller feelgood? Jag tycker om böcker som "känns bra i magen". 

Lars Kepler eller Camilla Läckberg? Jag har inte läst något av Kepler, mest för att jag har hört att böckerna är så våldsamma och råa. Det är inte det jag är ute efter när jag läser deckare; jag är mer intresserad av en välskriven mordgåta. Det är väl inte alltid Läckberg uppfyller det, men jag har åtminstone läst alla hennes böcker förutom den senaste (som jag dock står i bibliotekskö på). 

Amaryllis eller hyacint? Jag föredrar blommor som inte luktar för mycket. 

Pappersbok eller e-bok? Pappersböcker känns enklare på något sätt, men det finns absolut fördelar med e-böcker också och jag läser en del sådana i perioder. 

Biografi eller memoar? Jag tycker nog bäst om att få en utomståendes perspektiv, tror jag. 

Mia Skäringer eller Lena Dunham? Tja, Mia Skäringer vet jag åtminstone vem det är... Har dock inte läst något av någon av dem. 

Glögg eller julmust? Alla gånger!

Fredrik Backman eller Lena Andersson? Jag har visserligen bara läst en bok av vardera person, och inte någon av deras senaste, men jag gillade helt klart boken om Ove bäst. 

Tegelstenar eller tunnisar? De gånger jag faktiskt läser tegelstenar brukar jag gilla dem, men det är nog mycket för att jag drar mig för att börja läsa tjocka böcker som jag inte är ganska säker på att jag kommer tycka om. Tunnisar vågar jag på mig lite större blandning av. 

Film eller tv-serie? Jag tittar ganska sällan på något av dem (om man inte räknar att jag råkar se snuttar av serier som min man tittar på när jag slösurfar i samma rum) men jag föredrar film eftersom de inte kräver något långsiktigt engagemang :) Fast egentligen gillar jag nog korta fristående tv-program bäst; filmer kan ofta kännas för långa de också. 

Netflix eller HBO? Ingen aning. Min man har haft båda i omgångar (inte samtidigt) men jag har inte satt mig in i utbudet. 

En i taget eller slalomläsning? Jag föredrar att koncentrera mig på en bok i taget, men visst händer det att jag har flera igång samtidigt. 

Skratt eller gråt? Svårt val, sorgliga böcker kan också vara väldigt bra, men det är större chans att glada böcker "känns bra i magen".

Julafton eller nyårsafton? Jag har alltid tyckt att julafton är jättemysig. Nyårsafton känns liksom jobbigare, med en massa förväntningar på att man "ska" göra en massa roliga saker. 

Septemberläsning

I september hade jag riktigt bra läsflyt. Hela tio böcker läste jag ut! Framför allt beror det på att jag har minst en timmes ostörd läsning om dagen ombord på pendeltåget på väg till jobbet (ofta dubbla tiden per dag men ibland ägnar jag hemresan åt annat, t.ex. att skriva jobbansökningar eller förbereda blogginlägg). Men jag har också haft tur och hittat några böcker som verkligen fångat mig och fått mig att vilja läsa vidare hemma på kvällen och inte vänta till tågresan nästa dag. De böcker jag har läst ut i september är:

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald. Jag hade hört både positivt och negativt om den här romanen innan jag läste den, och för min del blev intrycket övervägande positivt! Det är en småtrevlig, mysig historia om svenska Sara som kommer till en småstad på amerikanska landsbygden för att träffa sin brevvän som liksom Sara själv älskar böcker. Brevvännen har dock precis avlidit när Sara kommer dit, men befolkningen i staden verkar ändå förvänta sig att Sara ska stanna ett tag och bo i brevvännens hus. Sakta men säkert får Sara en plats i den lilla staden.

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman. Den här romanen har jag börjat läsa två gånger tidigare men inte läst ut. Tågresorna gav mig äntligen tillräckligt med koncentration (avsaknad av konkurrerande förströelse) för att avsluta. Jag har hört och läst mycket uppskattande ord om den här romanen men kan inte riktigt stämma in i lovorden själv. Kanske förstår jag inte tillräckligt mycket av alla referenser och all ironi (som det tydligen ska finnas mycket av). Det är en udda berättelse; om en populär författare som inte skrivit särskilt mycket av ”sina” böcker själv utan främst är en frontfigur för den verkliga författaren, som nu har skrivit en bok som hotar att avslöja hur det egentligen ligger till.

Morfar skrev inga memoarer av Gustav Fridolin. Månadens klart bästa bok! Se separat inlägg.

Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce. Den här romanen är svår att skriva om. Utgångspunkten är att det år 1972 läggs till två sekunder till tiden, och det får tolvårige huvudpersonen Byron reda på. Under en färd till skolan tror han sig se att dessa sekunder läggs till, vilket får stora och långtgående konsekvenser för hans och hans familjs liv. Jag tycker att berättelsen är välskriven och intressant, fast samtidigt har jag lite svårt för romaner där man redan från början vet att det kommer att gå åt skogen.

Den du älskar av Mari Jungstedt. Jag har som sommartradition att låna Jungstedts senaste deckare som ljudbok och lyssna på den medan jag är ute och promenerar, men den här sommaren blev det aldrig av eftersom jag inte kom fram i bibliotekskön. Istället lånade jag Den du älskar som e-bok (i textformat) i början av hösten. Jungstedt levererar här vad jag brukar förväntar mig av hennes böcker; en lagom spännande deckarhistoria och en fortsättning på berättelsen om huvudkaraktärernas liv. När jag läser bakåt i min läsdagbok har jag dock lite svårt att komma ihåg vilken historia som gömmer sig bakom vilken titel, vilket kanske är symptomatiskt för deckarserien – lättsmälta och trevliga böcker som inte lämnar så stort avtryck.

Några av september månads utlästa böcker. 

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Se separat inlägg.

Havskatten av Ann Rosman. Det här är en av de böcker som jag ivrigt läste vidare i hemma i fåtöljen. Liksom Mari Jungstedt kommer Ann Rosman med en ny deckare om året, och jag försöker få tag i dem så snart jag kan. Rosman växlar alltid mellan en nutida och en historisk berättelse, som inte alltid har särskilt mycket med varandra att göra. Ibland har jag irriterat mig på det, men i det här fallet var den historiska berättelsen så intressant att jag hade överseende med att den bara har några få beröringspunkter med nutidshistorien. I den nutida berättelsen hittas en person död på det anrika men numera nedlagda Turisthotellet i Marstrand. Som vanligt är det den sympatiska Karin Adler och hennes kollegor som får utreda mordet. Den historiska berättelsen handlar om en överklassfamilj som tillbringar en sommar i Marstrand för drygt hundra år sedan, officiellt för att äldsta dottern Karolina ska få behandling för sin sjuklighet och inofficiellt för att Karolina ska hitta en fästman.

Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Den här boken fick jag i födelsedagspresent och det är en sådan bok som jag nog inte hade valt själv, men som var intressant att läsa. Det är en sorts reportagebok som handlar om Henrietta Lacks, en ung svart kvinna i södra USA som dog i livmoderhalscancer på 1940-talet men vars cancerceller fortfarande lever i forskningslaboratorier runt om i världen. Boken berättar dels Henriettas och hennes efterlevandes historia, och dels om hur HeLa-cellerna har använts i forskning genom åren. Jag tyckte om just den här blandningen av stort och smått; berättelsen om en vanlig familj blandat med forskningsresultat och vetenskapliga diskussioner.

The Winter Palace av Eva Stachniak. Den här romanen hade jag inte hört talas om förrän jag hittade den på biblioteket och fastnade för den vackra vintriga framsidan. Berättelsen handlar om en ung kvinna som blir spion vid tsarinnan Elisabeths hov i 1700-talets Ryssland. Så småningom blir hon också mycket god vän och förtrogen med Elisabeths brorsons hustru Katarina, sedermera känd som Katarina den stora. Berättelsen känns som en saga, med spännande intriger, vackra miljöer och grymma livsöden. En lite annorlunda historisk roman som jag är glad att jag hittade!

Hägring 38 av Kjell Westö. Den här romanen har jag länge tänkt att jag ville läsa. Tyvärr levde den inte riktigt upp till mina förväntningar – förmodligen för att jag hade fått fel uppfattning om hur den skulle vara. Berättelsen kretsar kring en ung advokat och hans sekreterare och deras respektive bekantskapskretsar i Helsingfors år 1938. Jag hade fått för mig att tidsperioden och de händelser som utspelades då skulle spela en betydligt större roll i berättelsen, men det kommer mest fram i advokatens och hans vänners intellektuella diskussioner kring nazismen. Berättelsen fokuserar istället på huvudkaraktärernas livsöden, som också är intressanta, och boken avslutas med en dramatisk twist som jag kanske borde förutsett men blev totalt överraskad av. 

Detaljerad tröja

Förr höll jag mig till ganska enkla modeller när jag sydde kläder, men allt eftersom jag har utvecklats har jag börjat lägga till lite mer arbetade detaljer. Numera gillar jag att titta efter roliga detaljer på kläder som bärs av folk jag möter, och lägger dem på minnet för framtida bruk. 

Den här tröjan är sydd av en t-shirt i storlek XXL med en stor logga på framstycket (utsorterad från mitt förrförra jobb). Jag har sytt om en likadan t-shirt tidigare, se bild här (längst ner i inlägget). På grund av loggan gick det inte att klippa ut både ett helt framstycke och ett helt bakstycke. Förra gången gjorde jag två bakstyckeshalvor som jag sydde ihop med en dekorativ söm. Den här gången löste jag det i mitt tycke lite snyggare, genom att sy en modell där övre delen av framstycket SKA vara delad.

Jag utgick från ett vanligt t-shirtmönster och lade till sömsmåner där jag delade originalstyckena. Jag klippte ut ett helt bakstycke ur t-shirtens bakstycke och nedre halvan av framstycket ur nederdelen av t-shirtens framstycke. Den ena av de båda övre halvorna fick jag ut vid sidan om trycket, men trycket satt lite snett så det gick inte att klippa ut den andra halvan på andra sidan av trycket. Eftersom t-shirten var rundstickad gick det dock att få ut den sista biten från sidan av t-shirten, mellan bakstycket och nederdelen av framstycket. 

Knapplisten gjorde jag rätt enkelt genom att vika in kanten mitt fram ett par centimeter och lägga en remsa av vävt tyg emellan för att stabilisera. Spetsen (köpt på second hand) sydde jag fast för hand innan jag sydde ihop de övre och nedre delarna av framstycket. Halsmudden blev jag riktigt nöjd med. Det är svårt att beskriva hur jag gjorde men poängen var att låta ändarna av mudden gå ner kant i kant med själva knapplisten för att slippa vika in och få så många lager. Ärmarna fick ett lite puffigt avslut genom att jag använde den ursprungliga fållen som resårkanal och sydde med våffelsöm längst ut för att smalna av kanalen och samtidigt få en vågig kant. 

Före och efter Pearl Harbor

I somras läste jag Vi kom över havet av Julie Otsuka, och nyligen fortsatte jag med När kejsaren var gudomlig av samma författare. De båda romanerna kan med fördel läsas i följd eftersom den sistnämnda tar vid rent tidsmässigt ungefär där den förstnämnda slutar. Vi kom över havet handlar om de unga japanska kvinnor som under mellankrigstiden kom till USA för att gifta sig med utvandrade japanska män som de aldrig träffat tidigare. Berättelsen följer kvinnornas liv under ett obestämt antal år, tills strax efter bombningen av Pearl Harbor då den japanska befolkningen i USA blev ivägskickade till interneringsläger. När kejsaren var gudomlig handlar om en japansk familjs öde under andra världskriget från Pearl Harbor till en tid efter krigets slut.

Jag hade lättare att ta till mig När kejsaren var gudomlig, kanske för att den är mer traditionellt skriven på så vis att den följer ett begränsat antal personer. De omnämns visserligen bara som ”flickan” eller ”mor” vilket ger berättelsen en känsla av allmängiltighet, men allmängiltigheten är ännu tydligare i Vi kom över havet som berättas i vi-form. Det är ett udda grepp som verkligen gav känslan av en kollektiv upplevelse. Samtidigt tyckte jag att det blev ett avstånd till berättelsen eftersom jag inte lärde känna några människor särskilt djupt. 

Jag föredrog alltså När kejsaren var gudomlig, men båda romanerna är läsvärda och ger intressanta inblickar i skeenden som kanske inte är så allmänt kända. Jag kan bara påminna mig om att jag har läst två böcker tidigare som berört den japanska minoriteten i USA. Det är Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv av Jamie Ford och Molly Donnelly av Jean Thesman. Båda rekommenderas också varmt! 

Morfar skrev inga memoarer

Så satt jag där på pendeltåget med tårar i ögonen… och funderade på hur jag skulle förklara det om det råkade komma förbi någon som jag kände. ”Jag har läst en så fin bok” var det som kom för mig. Så skulle jag säga, för precis så var det.

Jag har läst en så fin bok. Den heter Morfar skrev inga memoarer och är skriven av Gustav Fridolin, han som är språkrör för Miljöpartiet fast det spelar nog inte så stor roll för boken. ”Fin”, ja, det kanske inte räcker för att beskriva den här boken, men det är svårt att sätta ord på det. Uppenbarligen är det i alla fall en bok som berör mig, ger mig tårar i ögonen och gåshud på armarna och får mig att känna att den här berättelsen handlar om livet.

Den handlar om livet. Om kärlek, glädje och gemenskap men också om sorg, ilska och rädsla. Om att fatta svåra beslut, våga sträva efter det man drömmer om, kunna glädjas åt det man har. Om att lyckas och misslyckas, hitta sin plats i tillvaron men vara tvungen att leta igen. Om att växa upp, bli vuxen, bli förälder och morförälder, bli gammal och till sist dö.

Fridolins morfar skrev inga memoarer. De flesta människor gör inte det. Ändå blir det så tydligt när man läser en bok som denna att det finns något värt att berätta om i alla människors liv. 

Lite lustigt är det att jag läste den här boken om en nittonhundratalsmänniska på en smartphone.

Mitt draperi är klart!

Jag har inte länkat till Husmorsskolans symöten tidigare från den här bloggen, men i våras gjorde jag det ofta från min gamla blogg (Återigen). Vid några tillfällen visade jag lapptäcksblock som jag hade sytt, som skulle vara till ett draperi. Nu är draperiet klart, så då tyckte jag att det passade bra att visa upp det också.

Utformningen syns kanske inte jättebra på bilderna (det är inte helt enkelt att fotografera något så stort) men jag har utgått från 9 olika färger och sytt 6 kvadrater av varje färg. Varje kvadrat består av fyra avlånga bitar som antingen är enfärgade eller mönstrade med sin egen färg och/eller vitt (och i några fall även närliggande färger; t.ex. är det lite gult i ett av de orangea tygerna). Sedan har jag sytt 6 stora kvadrater bestående av en mindre kvadrat av varje färg, och de 6 stora kvadraterna är till sist ihopsydda med ljusblåa längder emellan och runt för att bryta av litegrann.

Det var rätt mycket jobb att sy ett så pass stort lapptäcke med förhållandevis små tygbitar, och hade det inte varit för min mans uppfordrande frågor om när jag skulle sy vidare (läs: tjat) hade det nog inte varit klart än på långa vägar... Tack A! :) Men det var roligt att sy, särskilt att kombinera ihop allt. Slutresultatet blev precis så färgglatt som jag hade tänkt mig, och det passar jättebra i syrummet!

Kika in här för att se vad de andra i Husmorsskolans Nya Syförening har pysslat med på sista tiden!

Sommar på Friskis & Svettis

Jag har jobbat på annan ort och veckopendlat fyra månader i år (maj-augusti). I slutet av juni tog jag äntligen reda på att det friskvårdsbidrag som ordinarie anställda får var något som även vi sommarvikarier fick ta del av (utifrån anställningstid, dvs. jag fick 1/3 av bidraget eftersom jag jobbade 1/3 år), och det räckte nästan precis till ett 12-gångerskort på Friskis & Svettis. Under de åtta veckor som återstod av sommarjobbet lyckades jag precis utnyttja de tolv träningstillfällena, och totalt blev det följande fördelning:

6 pass med egen träning i gymmet
4 cirkelfyspass
1 skivstångspass
1 Flex-pass

I gymmet fanns det alla möjliga träningsredskap. Maskiner av olika slag (däribland konditionsmaskiner), kabeldragmaskin, skivstänger, hantlar samt en "funktionell yta" med exempelvis kettlebells, pilatesbollar, medicinbollar, TRX-band, lådor att hoppa upp på, chinsstång osv. Det enda jag saknade var en sådan där ställning där man hänger som ett upp- och nedvänt V och gör rygglyft. Jag tyckte att gymmet kändes modernt och fräscht, och det var hyfsat svalt även när det var som varmast i somras. Jag passade främst på att använda sådana redskap/maskiner som jag inte har tillgång till när jag tränar hemma, som latsdragsmaskin, benpress och kettlebells. Det var roligt!

Av de gruppträningspass jag provade fastnade jag främst för cirkelfys och Flex. Det sistnämnda fanns tyvärr inte med i sommarschemat men jag är glad att jag hann gå på ett pass i alla fall! Flex fokuserar på dynamisk rörlighetsträning för hela kroppen, och det kändes välgörande. Trots att jag är ganska stel klarade jag att göra de flesta övningarna så som de var tänkta, men jag tror samtidigt att de som är mer rörliga kan utmana sig själva mer så Flex kan nog passa de flesta.

Cirkelfys är styrketräning, i första hand s.k. "funktionella" övningar som använder kroppens naturliga rörlighetsmönster och gärna så mycket av kroppen samtidigt som möjligt. 10 övningar, 45 sekunders träning per station, 15 sekunders vila/förflyttning och så 3 varv av allt. Jag gick på cirkelfyspass för två olika ledare och jag tyckte att båda hade ett roligt, varierat upplägg. Det var också en positiv stämning bland deltagarna.

Skivstång, till sist, tyckte jag inte lika mycket om. Kanske hade jag gillat det bättre om jag hade gått flera gånger och kanske provat ett pass med någon annan ledare. Jag har gått på liknande pass på ett annat gym förut och när jag inte har gått på länge brukar det vara svårt att veta hur mycket vikt jag klarar av i olika övningar, så ibland blir det för tungt och ibland för lätt. Jag tyckte också att just den här ledaren inte var så bra på att förklara tydligt vad man skulle göra. Till exempel var den första övningen utfall, och jag tänkte att det var självklart att man skulle göra utfall med skivstång på ett skivstångspass, men för ledaren och de andra deltagarna som varit med tidigare verkade det vara lika självklart att man skulle hålla en viktplatta i händerna (och vrida överkroppen och vikten åt ena sidan när man var i nedre läget) vilket jag inte alls uppfattade innan övningen drog igång.

För att sammanfatta så är jag nöjd med min träningssommar på Friskis & Svettis. Jag gillar deras utbud av pass och hade gärna provat fler olika om de hade passat med mina arbetstider och tågtider. Får jag tillfälle att träna på Friskis & Svettis igen kommer jag gärna ta chansen!

En liten lapptäckshund

Jag har nyligen fått mitt första kusinbarn, och han ska förstås få en present! Det fick inte vara något alltför skrymmande eftersom paketet ska skickas till andra sidan jordklotet, och då kom jag på att en sådan här lapptäckshund (som jag har sytt en gång förut) är ganska platt och borde kunna få plats i ett vadderat kuvert. Så en sådan fick det bli!

Beskrivningen till hunden finns här. Den här gången lyckades jag få till 54 helt olika rutor, alltså inga upprepningar, och det var kul att kombinera ihop dem! Det var ganska pilligt att sy ihop sidorna med kantremsan men efter ett tag fick jag in snitsen. Nu står hunden här hemma på byrån, ovetandes om att den snart ska ut och resa!

Jättegoda linsbiffar med parmesan

Jag experimenterar en hel del när jag lagar mat. Ofta utgår jag från ett recept men gör ändringar beroende på vad jag är allergisk mot och inte och beroende på vad som finns hemma. Ibland hittar jag på något nytt helt från grunden. Resultatet kan variera, men de gånger det blir särskilt bra blir jag lite extra nöjd! Så var det med de här linsbiffarna som verkligen blev jättegoda. Jag tog hjälp av det här receptet på bloggen Dagmar's Kitchen men förenklade lite. Här kommer min variant!

Linsbiffar med parmesan, ca 3 portioner (10 plättstora biffar)
1,75 dl gröna linser, okokta
0,5 dl blomkål i små buketter
0,5 gul lök
1 vitlöksklyfta
0,5 dl parmesanost
1 ägg
1 msk frysta eller färska örtkryddor (jag använde lika delar dill, persilja och gräslök)
Salt, peppar

Koka linserna enligt anvisningar på förpackningen. Dela blomkålen i små bitar och lägg i linskastrullen mot slutet av kokningen så att de mjuknar lite grann. Hacka löken och pressa eller riv vitlöken. Riv parmesanosten fint. Vispa upp ägget lätt. Häll alla ingredienser i en bunke eller matberedare och tillsätt kryddorna. Mixa med matberedaren eller stavmixer så att det blir en smetig massa. Stek biffarna på medelvärme i plättlagg eller stekpanna.

Jag åt mina biffar med potatis och lite crème fraiche, men det som blev över frös jag in i matlådor och då tillsammans med pasta. Jag tror att båda varianterna är goda, och pasta tycker jag blir godare än potatis när man värmer upp det en andra gång så det passar bättre till matlådor.

Vardagsträning en fin eftermiddag i september

Jag har nyligen börjat på ett nytt jobb med lång restid, och jag insåg första veckan att ska det bli någon träning i veckorna får jag se till att utnyttja lite av resan genom att springa sista biten hem. Dels har jag ju då redan klarat av en del av träningen när jag kommer hem, och det tar bara lite längre tid än om jag hade åkt buss. Dels har jag mycket lättare att motivera mig själv att köra lite styrketräning och/eller rörlighetsträning efteråt när jag ändå är ombytt, istället för att försöka få mig att göra detsamma senare på kvällen när jag börjar bli trött.

Jag har egentligen planerat att springa hem två dagar i veckan, tisdag och torsdag eftersom det passar bra med mitt övriga schema, men igår glömde jag ta med mig träningskläderna så det fick vänta tills idag istället. Jag har provat lite olika rutter och idag sprang jag en jättefin sträcka längs vattnet. Solen sken men var på väg nedåt så det var så härligt ljus, och det var lagom varmt. Sista biten blev det väldigt mycket uppförsbackar eftersom vi bor ett antal meter ovanför vattennivån, men det gick faktiskt ganska bra.

Det här var min utsikt under en del av löpturen. 

När jag kom hem gick jag ut i vår lilla trädgårdsplätt på baksidan av huset, rullade ut träningsmattan och ägnade drygt en kvart åt rörlighetsträning. Så dags på dygnet är det skugga där men det var ganska skönt eftersom jag var varm efter uppförsbackarna. En trevlig detalj med att träna i vår trädgård är att den bästa platsen för träningsmattan är precis bredvid en rabatt där det växer två härligt doftande lavendelbuskar. Det är något annat än odörerna på gymmet...

Nya perspektiv på klassiska verk

Att skriva en roman utifrån en redan existerande roman är inte helt ovanligt. Ett par svenska exempel, som jag dock inte har läst (än), är För Lydia av Gun-Britt Sundström som utgår från Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken, och Mordets praktik av Kerstin Ekman och Gregorius av Bengt Ohlsson som anknyter till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. (Det slår mig nu att originalromanerna i båda dessa exempel är skrivna av samma författare – intressant!)

Den senaste månaden har jag läst två nyskrivna romaner som utgår ifrån klassiska verk men berättas från en annan synvinkel. Den ena är Longbourn av Jo Baker (Huset Longbourn på svenska), som följer historien i Jane Austens Pride and Prejudice (Stolthet och fördom) men utifrån tjänstefolkets perspektiv. Den andra är Mary Jones historia av Elin Boardy, en historia som hänger samman med R.L. Stevensons Skattkammarön men berättas av piraten Long John Silvers köksflicka. Den sistnämnda läste jag direkt efter att jag hade läst ut Skattkammarön för första gången, vilket gjorde att jag hade originalhistorien i färskt minne. Pride and Prejudice var det flera år sedan jag läste, men jag har också sett filmatiseringen (den korta varianten) ett par gånger så jag har ganska bra koll på den historien också även om man kanske får ut ännu mer av Longbourn om man hör till dem som har läst Pride and Prejudice framlänges och baklänges ett oräkneligt antal gånger.

Det jag tyckte var mest intressant i Longbourn var just att berättelsen skildras från tjänstefolkets synvinkel. I originalromanen hålls det middagar och systrarna Bennet går på baler och vandrar i regnet över leriga fält. I Longbourn skildras hushållerskans bestyr inför middagarna, tjänsteflickornas arbete med att tvätta leriga underkjolar och gårdskarlens väntan vid hästekipaget medan de unga flickorna dansar. Det blir tydligt att det är mycket som sker i bakgrunden som har stor betydelse för familjen Bennets liv men som inte alls kommer fram i Pride and Prejudice, och som Jane Austen själv kanske inte visste så mycket om som den överklassflicka hon var. Samtidigt som berättelsen i Longbourn i stora drag följer originalberättelsen är det en självständig berättelse som fokuserar framför allt på tjänsteflickan Sarahs liv, så den är intressant även på det sättet.

Mary Jones historia ligger lite längre ifrån originalberättelsen Skattkammarön; den äventyrliga skattsökarexpeditionen nämns nästintill i förbigående och introduceras inte förrän en bra bit in i berättelsen. Det är kanske naturligt – som flicka får inte Mary följa med ombord när Silver och de övriga sjömännen ger sig iväg utan stannar kvar i Bristol tillsammans med Silvers Dolores, och reser sedan med Dolores till hennes hemö där Silver så småningom dyker upp. Något jag reflekterade över var hur olika man kan se på en berättelse beroende på vem som berättar. När jag läste Skattkammarön ”hejade” jag på berättaren Jim och hans vänner doktorn med flera, och förfärades över att Long John Silver och hans kumpaner begår myteri. När jag läste Mary Jones historia insåg jag att det inte är självklart att Jim och hans vänner ska ha första tjing på skatten – de har kommit över skattkartan av en slump, medan Silver faktiskt har seglat ihop med Flint som begravde skatten och till och med var med på ön då det begav sig om jag förstod det hela rätt. Å andra sidan deltar Silver i expeditionen under falska förespeglingar och sviker sina uppdragsgivare. (Sedan är det väl kanske egentligen inte någon av parterna som har rätt till skatten – den består ju av pengar och ädelstenar som Flint har rövat till sig under sin tid som pirat – men det är en annan diskussion.)

I båda fallen tycker jag att de nutida författarna har lyckats bra med sina berättelser. De hänger tydligt ihop med originalberättelserna men har tillräckligt med egna intriger för att stå på egna ben. De tillför också många intressanta detaljer som berikar originalberättelsen. Jag kom på mig själv flera gånger med att tänka i banor som ”jaså, var det så här det var!” innan jag insåg att både originalberättelserna och de nyskrivna historierna faktiskt är påhittade. Jag tyckte att det var mycket intressant att läsa de nyskrivna berättelserna och kan varmt rekommendera att läsa originalroman och nyskriven roman direkt efter varandra. Så nu kanske det är dags för mig att gå vidare med något av de exempel jag nämnde i början? Jag har till och med Mordets praktik hemma i bokhyllan. 

Vegetarisk snabbmat

Idag tänkte jag dela med mig av ett tips som jag läste på en blogg för flera år sedan och tog till mig av. Tipset riktar sig till den som vill äta mer vegetariskt, och lyder helt enkelt: Köp vegetariska halvfabrikat! Visst, halvfabrikat är kanske inte alltid jättebra att äta, men hemma hos oss bjuds det på sådant då och då när orken och inspirationen till att laga mat från grunden tryter. Jag skulle gissa att det händer hos ganska många. Det verkar också vara ganska vanligt att man vill äta mer vegetariskt, men inte riktigt får till det. Då kan de där halvfabrikats-middagarna vara ett sätt att få in ett par nya vegetariska rätter på matsedeln. Istället för hamburgare, köp grönsaksburgare. Istället för köttbullar, ät falafel!

Just grönsaksburgare och falafel är två vegetariska favoriter hemma hos oss. Grönsaksburgare äter vi precis som vi brukar äta hamburgare, med hamburgerbröd, grönsaker, ost (för mig) och hamburgerdressing och ketchup (för maken). Där hittade vi rätt på en gång - makens kommentar första gången vi åt grönsaksburgare var "Tänk att vegetarisk mat kan vara så här god!" När det gäller falafel har vi provat oss fram, både vad gäller sorter och vad gäller tillbehör. Nu köper vi platta pitabröd i tortillastorlek (sådana man får när man äter libanesiskt) och gör wraps med falafel och grönsaker och sås (crème fraiche + fil för mig, hamburgerdressing (!) för maken). "Det här är ju godare än tacos!" var min mans omdöme för några veckor sedan. Numera hör både falafel och grönsaksburgare till standardutbudet i vår frys.

Nattlinne till mamma

Det här randiga tyget hittade jag på en second-hand-affär för något år sedan. Det är tunt och mjukt och min första tanke när jag kände på det var "Nattlinne!" Jag sover aldrig i nattlinne själv, jag föredrar pyjamas, men min mamma använder nattlinnen flitigt. Inför hennes födelsedag i maj sydde jag ett nattlinne i present, och det blev uppskattat!

Nattlinnet var ganska enkelt att sy, trots att jag inte kunde be mamma prova eftersom det skulle bli en överraskning. Vid något tillfälle när jag var på besök hos mina föräldrar tog jag mått på ett par av hennes andra nattlinnen för att veta ungefär hur stort det skulle vara, och så använde jag ett mönster på en vanlig rak t-shirt men förlängde det ett par decimeter. Det blev nog något stort, men nattlinnen behöver ju inte ha så perfekt passform och det kan vara bekvämt med en lös modell. Mamma själv tyckte att det passade jättebra i somras när det var så varmt.

(PS. Jag har tidigare sytt en tröja till mig själv i samma tyg. Den finns att se här på min gamla blogg.)

Bubblig melonsmoothie med kokos

Smoothie är ett gott mellanmål, tycker jag. Jag har ungefär tre sorter som jag varierar mellan. En av dessa är melonsmoothie som jag har två varianter av: den fluffiga godisvarianten med vispgrädde, och den lite mer juiceaktiga varianten med vanligt vatten eller i sällsynta fall bubbelvatten. Här kommer receptet på den bubbliga!

Bubblig melonsmoothie med kokos, 1 portion
Ca 0,5 honungsmelon
1 msk kokosflingor
1 tsk kokosolja
Ca 1,5 dl bubbelvatten (mineralvatten), naturell smak

Gröp ur melonen och lägg fruktköttet i en bunke. Tillsätt kokosflingor, kokosolja och sisådär en halv deciliter bubbelvatten. Mixa allt tills det är lagom finfördelat. Häll upp i ett glas och häll på mer bubbelvatten tills glaset är fyllt. Klart!

(Anledningen till att jag inte har i allt bubbelvatten från början är att då försvinner ju bubblorna när man mixar... men lite vätska behövs för att det ska gå att mixa väl.)

Lakritsbollar

För något år sedan blev jag bjuden på rawfood-lakritsbollar hemma hos ett par kompisar. Det var jättegott och sedan dess har jag flera gånger försökt göra något liknande själv, men det har aldrig blivit särskilt bra. Inte förrän förra veckan när jag provade igen, med två detaljer som visade sig göra stor skillnad:

1) Jag hade i kokosolja istället för rapsolja, vilket gav en mycket godare smak.

2) Jag använde matberedare istället för stavmixer, vilket gjorde det mycket lättare att finfördela allt och få en bra smet. 

Jag blev verkligen positivt överraskad av hur goda lakritsbollarna blev! Givetvis smakar de inte precis som "vanliga" chokladbollar med smör och socker, men jag tycker till och med att de här är snäppet godare. Russinen gör dem alldeles lagom söta, och man slipper smörklumpar och torra havregryn. Till skillnad från många liknande recept fungerar detta även för nötallergiker (förutsatt att personen ifråga tål kokos och frön - det gör de flesta nötallergiker men fråga för säkerhets skull om du ska bjuda någon). 

Lakritsbollar, ca 25-30 st

1,5 dl solrosfrön

1,5 dl pumpafrön

2 dl russin

3 msk kakao

4 tsk lakritspulver

2 krm vaniljpulver

2 msk kokosolja

ca 2 msk vatten

Häll alla ingredienser utom vattnet i en matberedare och mixa i några minuter tills allt är finfördelat. Tillsätt lite vatten i taget så att du får en smet som går bra att rulla bollar av. 

Prova gärna att rulla bollarna i exempelvis kokosflingor, kakao eller lakritspulver. 

Välkommen till min nya blogg!

För ganska precis ett år sedan startade jag Återigen, en sy- och pysselblogg med återbruksfokus. Under året som har gått har jag upptäckt att det är roligt att blogga, fast ibland lite enformigt och tidskrävande att bara blogga om handarbete. Särskilt på sista tiden, när jag inte har bloggat alls, har jag kommit på en massa saker som jag skulle vilja dela med mig av men som inte passar in i Återigens tema. Därför har jag bestämt mig för att starta en ny, mer blandad blogg.

Jag kallar min nya blogg för "Marias idéer" eftersom planen är att berätta och visa mina idéer, tankar och påhitt inom flera olika områden. Det kommer bli en del sömnad och pyssel som förut, men bloggen kommer också handla om böcker, matlagning och bakning, secondhandfynd, miljövänlighet och kanske även litegrann om blommor, trädgård, träning och annat kul. Men precis som tidigare, ja, kanske i ännu större utsträckning, kommer jag att blogga för att det är roligt och när det är roligt, så blir det pauser ibland är det okej och blir det bara inlägg av samma typ flera veckor i rad är det också okej!

Jag hoppas att ni ska trivas här hos mig!